5. Muskler och ligament

Föreställ dig nu att muskler och ligament består av en mängd trådar som är parallellt tätt ordnade med varandra i muskelns längsriktning (parallellfibriga). Dessa trådar bildar en ”bunt” som i muskelns båda ändar övergår i senor som därefter fäster på skelletet (skelletmuskler). Fiberarrangemanget i (snedfibriga muskler) liknar det hos en fågelfjäder, vilket är avgörande för musklernas styrka.
En parallellfibrig muskel har längre fibrer och kan därför dra ihop sig och belastas under längre tider än en snedfibrig muskel som har kortare fibrer som ofta fäster nära leder och ligament. De snedfibriga musklerna verkar som korta hävstänger som framkallar stor muskelkraft på dessa relativ korta fibrer men i gengäld blir ”trötta” fortare än parallellformiga muskler.
Musklerna kan inte aktivera sig själva utan är beroende av order för sin aktivering. Detta gäller även de muskler som inte styrs av vår medvetna vilja såsom tarmrörelser, hjärtrörelse, andning osv. Dessa muskler är beroende av signaler från det autonoma nervsystemet.

Föreställ dig nu flera liknande buntar som löper parallellt med varandra. Mellan dessa buntar löper ett flergrenat ”rörsystem” av artärer och vener som fungerar som en transportväg för näring och slaggprodukter.
De nämnda buntarna genomkorsas även av nervnätverk som förmedlar information till muskelbuntarna från det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och även förmedlar tillbaka information från buntarna. När musklerna befinner sig i ett tillstånd av sammandragning hämmas blodfödet. Detta resulterar i att transporten av de nödvändiga byggstenarna försämras och bortforslingen av metaboliska avfallsprodukter går trögare, vilket kan medföra att ligamenten ”slaggar” igen och elasticiteten minskar. Detta resulterar i försämrad rörlighetstolerans som i sin tur hämmar belastningskapaciteten.

Sammanfattningsvis kan man säga att belastnings- och uthållighetskapaciteten står i relation till rörlighetstoleransen.

Parallellfibriga muskler

Snedfibriga muskler

Ligament

Kroppens alla ligament finns under musklerna och har genom sin uppbyggnad stor draghållfasthet. Detta förhindrar därmed extrema vridningsrörelser samt understöder musklerna i deras stabiliserande funktion.